Rosengården

Det välbekanta rosengården var bar och vinteröde vid den här tidpunkten. Tack vare det skyddade läget dröjer det inte länge förrän det grönskar igen.

Middag lördag kväll

Sen blev det middag för oss som var kvar och skulle övernatta på gästhemmet. Fint dukat i matsalen - medioker mat i tärningar... En smaksked med en pyttebit getost (tärning) med balsamico, en cocktail på huvudsakligen tärnade pilgrimsmusslor (något lite grönsaker i botten på glaset), biff Rydberg (tärnad biff, äggula, fet småtärnad stekt potatis) och som dessert en liten bit chokladkaka (fyrkantig) och en sked sorbet. Men vi hade roligt ändå. När det blev läggdags gick vi upp på Anna Marias rum och skrev ett kort med hälsning till Kerstin Berglund.

Vägen till Sigtuna folkhögskola

På eftermiddagen var det också en stund för utbytande av minnen i stora salen. Anna Maria berättade om sin bakgrund i krigets Europa och de svåra umbäranden hennes mamma (svenska) och de tre syskonen fått utstå. Långa dagsmarscher (Anna Maria var sju-åtta år), en enda filt att skyla alla med när de blev tvingade att sova utomhus, nio månader i ryskt fångläger. Tills en dag när de skulle lastas in på ett tåg till Sovjet hennes mamma lyckades få en Röda-Kors-man att uppfatta att hon egentligen var svenska, varpå han lyckades förhindra att de kom med tåget. Efter många år med skiftande erfarenheter hamnade så Anna Maria i Sigtuna och jag minns hur hon ofta tyckte vi var bortskämda som klagade över stort och smått när vi egentligen hade det så bra...

Stora salen

Elevförbundet hade årsmöte i stora salen. Där har också skett förändringar även om det mesta är sig likt. Många upprördes över att man haft mage att bl.a. lyfta ner porträttet av Manfred Björkqvist som alltid hängt där. På bilden ser vi, förutom det strävsamma paret Widlund, Annika, Ingegerd (skymd) och Elisabeth.

Curt och Ingemor

Ingemor och Curt Ohlsson var också där hela dagen. Curt ackompanjerade naturligtvis på sedvanligt sätt sången i aulan och stod också för orgelspel vid aftonbönen.

Thorsten och Carin

Carin och Thorsten Widlund deltog glatt hela dagen. Thorsten är ett under av minnesgodhet! Han kände igen varenda en han hälsade på och han kommer till och med ihåg våra namn! "Du var bestämt lite obstinat vill jag minnas? Ja men det är bra, man ska inte ta allting för givet." Man skulle önska att man själv har samma kapacitet när man blir 85...

Mingel

I Luthersalen var det kaffe på eftermiddagen så vi fick tillfälle att träffa både våra egna "kursare" och andra. Titta vem som sitter i soffan bredvid Anna Maria! Carin Widlund! På översta bilden Ingegerd, Elisabeth och Harry.